EMT-rörbändare anser att den grundläggande principen för materialval är att se till att materialet uppfyller serviceprestandan först och sedan överväga att göra materialprocessens prestanda så bra som möjligt och materialekonomin så rimlig som möjligt. Komponenternas användningsvärde, säkerhetstillförlitlighet och livslängd beror främst på materialens användningsprestanda, så den grundläggande utgångspunkten för materialval är om delarna har tillräcklig användningsprestanda.
Tillverkaren av EMT-rörbändaren anser att materialets mekaniska fastighetsindex bör väljas och materialets styrka, plasticitet och seghet ska användas korrekt. I allmänhet, ju högre materialets styrka, desto lägre är dess plasticitet och seghet. Ensidig strävan efter hög hållfasthet för att förbättra lagerkapaciteten hos delar är inte nödvändigtvis säker, eftersom den överdrivna minskningen av material plasticitet, kortsiktig överbelastning och andra faktorer ökar känsligheten för stresskoncentrationen, vilket kan orsaka spröd fraktur i delar.
Därför, samtidigt som utbytesstyrkan ökar, anser tillverkaren av EMT-rörbändaren att materialets plasticitetsindex också bör övervägas. Generellt används inte mjukhets- och seghetsindex direkt vid konstruktionsberäkning för att förbättra lagerkapaciteten och spröd frakturbeständighet hos delar. För de delar med lågspänningssköra fraktur som huvudfelform, såsom stora smide som ångturbin och motorrotor, och petrokemiska fartyg och rörledningar som arbetar vid låg temperatur, bör den traditionella mekaniska metoden inte användas för att grovt uppskatta plasticitetsindexet.






